escape to reality

En sjukt bra spelning blev utförd utav ett sjukt bra band ikväll.
 Tales of Troy räknade med en publik bestående av 20-30 pers ikväll, men vad hände? Ca 80 personer dök upp och den så annars halvdöda krogen på Italia i Lidköping fick nytt liv. Detta band behöver fler spelningar och det snart, innan flickvänner, jobb och andra tråkiga vuxensysslor tar vid.

Gå in på http://www.myspace.com/talesoftroy och lyssna!

EN VARNING! Bandet låter tyvärr bättre live än vad de gör inspelat.



För er som uppskaddade teckningarna av "Livet enligt Tom" kommer här en rykande färsk strip om det grovt handikappade barnet som i detta avsnitt drömmer otäcka drömmar: https://cdn2.cdnme.se/cdn/6-2/1532106/images/2009/tom-mardrm_62621079.jpg

Kopierat från mimersbrunn:

För diagnosen ADD med uppmärksamhetsstörning krävs enligt DSMIV
minst sex av följande symtom:
a) är ofta ouppmärksam på detaljer eller gör slarvfel i skolarbete, yrkesliv
eller andra aktiviteter
b) har ofta svårt att bibehålla uppmärksamheten inför uppgifter eller lekar
c) verkar ofta inte lyssna på direkt tilltal
d) följer ofta inte givna instruktioner och misslyckas med att genomföra
skolarbete, hemsysslor eller arbetsuppgifter (beror inte på trots eller på
att personen inte förstår instruktionerna)
e) har ofta svårt att organisera sina uppgifter och aktiviteter
f) undviker ofta, ogillar eller är ovillig att utföra uppgifter som kräver
mental uthållighet (t.ex. skolarbete eller läxor)
g) tappar ofta bort saker som är nödvändiga för olika aktiviteter


Är det bara jag eller känns det som om hela världen lider utav ADD? Såklart med några undantag för viktigpettrar som biblotekarier, doktorer och annat folk med tråkiga liv.

Dagen efter...

Du vaknar. Det smakar skit i munnen och ditt huvud lider av en sprängvärk som hör hemma i en annan värld.
Förutom att du känner dig som en överkörd grävling i kroppen ser du dessutom ut som en överkörd grävling och du luktar synd och skam.

Efter att du kämpat dig ut i köket för att dricka vatten, juice eller slatten på din schweppes russian som blev över från igår känner du att du börjar må något bättre. Det är här, mina damer och herrar, som bakfylleångesten börjar på allvar!

När din huvudvärk äntligen börjar släppa lite, och du kan börja tänka någolunda klart igen kommer det fram:
allt du gjorde och inte gjorde igår.
 Allt ifrån att du försökte få med dig ditt ex hem, till att du ville resa jorden runt med någon okänd snubbe som antagligen var lika packad som du själv. Du gick runt och kramade folk som du egentligen inte tycker om och du spydde ner en hel toalett, utan att lyckas sätta en enda droppe magsaft i just själva toaletten.

Resten av dagen går du runt som i en dimma. Du är rädd för att logga in på facebook p.g.a pinsamma bilder på när du och ditt ragg för kvällen kladdar på varandra i soffan och du vill inte logga in på msn då ditt ragg för kvällen råkar vara en polares ex sedan en vecka tillbaka. 
 
Du ångrar dig och tänker:
- Jag ska aldrig mer dricka sååå mycket! 
 Men lär vi oss det? Nej, utan nästa helg är det samma visa igen och vi lånar återigen lyckan från dagen efter till att få dubbel lycka dagen före. Ditt sjuka fyllesvin...

Well, well, well! Snart var det dags för att återigen ta till flaskan för att sätta lite färg på tillvaron. För vad kan vara bättre än en färglad hawaiipizza uppspydd mitt på torget en dyster höstnatt? 
 Skämt o sido, men ligger faktiskt mycket sanning i det. Måla upp en liten bild för dig själv nu:

Fredag, Kl 16:00. Skolan och jobb är slut för den här veckan. Du stressar med allt som ska fixas innan den stora festen ikväll. Du har planerat allt in i minsta detalj och bunkrat upp med så mycket alkohol att du med lätthet skulle kunna supa ner ett mindre lands befolkning.

Kl 20:00. Du sitter bänkad på förfesten med en liten del av din alkoholarsenal som du har tagit med dig och du dricker som om du hade varit vilse i öknen i några dagar och fått syn på en back fylld med kyld ramlösa.
 Du mår bara bättre ju mer du dricker och inser att den här kvällen kommer att bli hur kul som helst. Du går in på toaletten och pissar för 17:de gången och slänger en snabb blick i spegeln för att mumla tyst för dig själv:
- Fan vad du är snygg ikväll!
Du slipper den där instängda och ostiga lukten när du drar bak förhuden för att pissa eftersom du har duschat med din finaste dubbeldusch tvål och du har varit jävligt noga med att tvätta alla intima delar ifall du skulle få ligga ikväll. 

Kl 22:00. Förfesten börjar avta och du är rejält rund under fötterna. Du har för länge sedan supit bort "jag-är-rejält-packad-och-bör-kanske-ta-det-lite-lugnt"-delen av hjärnan så du drar i dig jäger på jäger, minttu på minttu och öl på jäger på minttu. Du börjar snart undra varför alla hör så dåligt då du inte förstår att det är du som pratar som en efterbliven dansk med en förlamad tunga.
 Innan du reser dig för att hämta en till öl i köket försöker du ragga på bruden som sitter bredvid dig. Det går inte så bra på grund av ett antal olika faktorer men en ganska så viktig detalj du inte tänker på i det här tillståndet är att bruden bredvid dig är din bäste väns flickvän.
 Du går muttrandes ut i köket och dricker mer.

Kl 03:00. Du vaknar upp och känner inte igen dig. Det smakar illa i munnen och du inser snart att du har spytt lika mycket som den äckliga tjejen i Exorsisten fast upphöjt i 20. Det är spy på byxorna, jackan, i ansiktet, på händerna, på mobilen och på din nya fina skjorta som du hade köpt speciellt för ikväll. Kebaben du drog i dig innan förfesten i förebyggande syfte gör sig bra i håret och du undrar hur fan man lyckas spy på sig själv i örat.
 Du har för övrigt ett ganska så dåligt minne utav kvällen eftersom du har legat däckad i festvärdens buskar sedan kl 23:04. Alla andra gick tydligen vidare till den stora festen och lämnade dig i sticket. Du börjar lunka hemmåt och tänker:

- Fan också...

Nästa inlägg kommer att handla om BAKFYLLEÅNGEST! Som en slags "del 2" i den här berättelsen.

Ses i dimman! 



 

För några år sedan: "Vad är facebook?"
Idag: "Vad är du utan facebook?"


Det är så det är. Har du inte facebook i dagens läge så antas du vara: blind, förståndshandikappad, uppkopplingslös eller bara jävligt jobbig eftersom du aldrig går att få tag på. 
 Facebook har ett stenhårt kung fu grepp om våra stackars pungar och det gör att vi snällt lyder och uppdaterar våran status med jämna mellanrum. För om vi inte gör det så vet ju ingen vad vi gör EXAKT NU I DENNA SEKUND! Vi lär oss även att kommentera varandras bilder och göra idiotiska tester för att få reda på t.ex vilken sorts sandlådeleksak du är.

- Bert Karlsson är en hink. "Du är tung och fylld med smuts. Ingen vill egentligen ha dig"

- Amir är en spade. "Du tycker om att gräva bland skit och gillar även att vara där man normalt inte använder händerna"

Facebook har verkligen satt sina avtryck i en hel generation och med all säkerhet slutar det inte här. Det skulle inte vara förvånande ifall våra barnbarn i framtiden sitter och taggar varandras 3-D bilder, bjuder varandra på elektroniska kakor eller hänger på en digital bar med en digital öl i ena handen och ett digitalt ragg i den andra.

Länge leve facebook!
...not

Yes! Vintern är på ingång. Snö, kyla, mörker och däckbyte på bilen. Listan kan göras oändlig med saker som är ungefär lika roliga som ett studiebesök på bårhuset. 
 Något som är värre än snö och kyla är när det är snöslask och 1+ grad ute. Slasken ligger som en gigantiskt slush puppie över gatorna. En stor färglös slush puppie som gör livet jävligt för den som ska cykla eller köra bil.
 Något som är värre än snöslask och 1+ grad är när den stora slush puppien fryser till is under natten och gör livet ännu jävligare för den som ska cykla eller köra bil. 

Gamla tanter kommer att halka på hala trottoarkanter, bryta bäckenbenet och ligga på sjukhus och gotta sig under vintern. Det betyder att du som inte ligger på sjukhuset med ett brutet bäckenben måste antingen cykla eller köra bil igenom frusna däckspår till ditt jobb för att tjäna ihop pengar som sedan tas ifrån dig och ges till de gamla tanterna som ligger på sjukhus.  
 Nu när du väl är på jobbet väntar en dag av en långsam upptining. När alla leder i fingrar, knän och tår äntligen blir någolunda ljumna och man inte har motorik som en CP-skadad schimpans med parkinson syndrom längre är det dags att börja ta sig hem igen. 
 Du kan då med all säkerhet räkna med att billåset har frysit, du måste återigen skrapa rutorna och du kommer att få ägna den närmaste kvarten åt att försöka få liv i din gamla volvo.
 Du som cyklar kommer att inse att låset på din cykel har frysit fast och i värsta fall kommer du att få promenera hem med cykeln under armen. Du kommer förmodligen att ramla men bryter tyvärr ingen höft så du slipper undan ifrån ett varmt sjukhus med snälla sjuksköterskor och god mat. Du får istället ett blåmärke av modell större som sitter kvar och ömmar och försvinner dagen innan du återigen ramlar på samma höft igen och allt upprepas.

Faktum är att vintern suger om du inte är en gammal tant. För er som har pengar rekomenderar jag att ta första bästa tillfälle i akt och fly landet. Sök er några breddgrader längre ner på världskartan och stanna där tills vintern här har lagt sig. Här är några länkar till billiga resor:

Ni som inte har sett filmen Fight Club, gör det! Och för er som inte har förstått att IPRED-människor INTE kommer att söka upp er, våldta er och sedan avrätta er för att ni laddar hem en film så laddar ni ner filmen här.

Edward Norton sa under en kommenterad version av filmen med både honom och Brad Pitt att om du har sett filmen mer än en gång så är du beroende.
 Personligen har jag sett filmen ett antal gånger och den är alltid lika bra. Jag menar, det är en kickass film med en skön twist som sätter sig som ett hulkenslag rakt upp i rektum första gången man ser den. Andra gången känns hulkens vrede något mindre påtaglig men den är fortfarande riktigt sjukt jävla bra!
 
Hur som helst. Det jag har tänkt mycket på är Brad Pitts karraktär, Tyler Durden och hans syn på livet. Han bryr sig inte om att ha ett stort hus, en snabb bil och ett fett bankkonto. Han vill inte ställa sig i ledet för att bli en person som bara strävar efter ytliga och matriella saker. Han bryr sig inte om hur världen tycker att man ska se ut och vad man ska jobba och sysselsätta sig med. Han vet att om du under en hel livstid strävar endast efter att ha "rätt" saker och att ha "rätt" namn på sakerna så kommer allt du äger i slutändan äga dig, och inte tvärtom.

"Never be completed, stop being perfect." - Tyler Durden

Okej, den här bloggen är INTE till för er som vill läsa om mode, kändisar eller något annat som kan kopplas ihop med alla bloggidioter som finns här på internet.

Jag menar, innan jag skaffade mig en blogg kollade jag runt lite här och där efter inspiration.
Resultatet: Datorn var ett nervryck ifrån att kastas ut genom fönstret.  
 
Riktigt så illa var det kanske inte. Men kom igen, jag vill inte läsa om är vilken nagelstudio som manikerar bäst innan Amir går hem och stoppar upp de nya fina lösnaglarna i röven samtidigt som han gråter över att han föddes med en penis och inte en vagina...
 Jag vill heller inte läsa om vilka skor Kissie köper och har på sig när hon går över lik för att hennes blogg ska bli bättre, vilket tragiskt nog resulterar i att hon tjänar mer pengar, vilket i sig resulterar i att hon kan köpa ännu ett par skor att gå över lik med. Ond cirkel?
 Och det allra sista jag vill läsa om är våran kära Isabella "BlondinBella" Löwengrip och om hennes perfekta liv med alla hennes galna bestyr. Allt ifrån vilken filmpremier hon mutat in sig på, till vilket läppglans som kladdar av sig minst på den stora mediakuken som hon så tydligt suger sig fast vid.

För att summera det hela: Nej, jag hatar inte dessa människor. Jag hatar däremot det dom bloggar om och jag hatar att människor faktiskt går in på deras hemsidor för att läsa totalt ointressanta skitsaker. Jag hatar den förvrängda bilden dom skapar om hur människor borde se ut och om hur människor borde bete sig för att få knulla, ha kul och leva ett intressant liv.
För det är ju så det ligger till! Om du inte ser ut som Kissie, Blondinbella eller Kenza så får du aldrig dom snyggaste killarna, du hamnar sist i kön till nattklubbarna och när du väl är inne så finns det inte en jävel som bryr sig om dig.

Du tvingar dig till slut att börja leva som Blondinbella och hennes bloggarmé och du läser maniskt deras bloggar för att få reda på vad dom gör, hur dom gör det och varför dom gör det. Du kommenterar deras inlägg och du blir glad när dom tackar sina läsare för allt stöd. Du fantiserar hur det skulle vara att leva som dom och blir ledsen när du inser att du inte alls gör det. Tvärtom, du är långt ifrån att leva samma liv som dom och det gör dig deprimerad. Därför läser du deras bloggar ännu mer intensivt, köper samma saker som dom och du bleknar ännu några nyanser för att till sist bli ännu en totalt ointressant människa utan egna ambitioner, utan en egen vilja och utan ett eget liv.

Blondinbella & co skulle inte vara någonting utan er läsare, det är ju ni som har gjort dom stora. Allt dom behöver göra nu är att få ER att tro att det är NI som behöver DEM och inte tvärtom.



Skit samma. Det är hur som helst min syn på det hela och jag hoppas att det finns någon där ute tänker ungefär likadant...

"Vad ska den här bloggen handla om då?" kan man ju undra och jag ska vara ärlig; JAG HAR INGEN ANING...